Huvudtränare: Niklas Hovivouri
Placering förra säsongen: 10
Viktiga nyförvärv: Kevin Björkström, Johan Kapple, Patrik Hallberg
Kännbara förluster: Henrik Nordblad, Rasmus Borsch Reniers, Christian Åhman
Genombrottet: Sebastian Degeryd
Förra säsongen
Karlstad började starkt men lyckades inte gå till slutspel.
Det började bra för värmlänningarna, minst sagt. Vinst mot Warberg i första omgången. Visst blev det en knapp förlust mot Växjö i omgång tre men två trepoängare mot Gävle och Dalen på bortaplan för nio poäng på fyra matcher gav en andraplats. Därefter gick det lite trögare och poängströmmen var visserligen jämn men inte särskilt vildsint. Man blandade bottennapp som 2-8 hemma mot Helsingborg med imponerande 9-1 borta mot Warberg och istället för att slåss mot AIK, Mullsjö och Linköping om den sista slutspelsplatsen fick man nöja sig med en placering i en form av ingenmansland mellan strecken. När chansen till slutspel definitivt var borta tog man bara en poäng, och då mot Storvreta i sista matchen för säsongen.
- 9 vinster, 2 oavgjorda varav 0 vinster i förlängning, 15 förluster.
- 29 poäng
- Gjorda mål: 116 gjorda mål (tolfte bäst i SSL 15/16)
- Insläppta mål: 135 (7)
- Powerplay: 37 % (7)
- Boxplay: 68 % (2)
- Skottövertag: 45,3 % (13)
Det är möjligen lite tjatigt men det blir ett par Collings här också. Adam Colling hade häng på skytteligatoppen men tappade lite mark ungefär samtidigt som laget började dala. 48 poäng (33+15) blev det till slut. Tom Colling såklart på andra plats med fina 32 (8+24) medan Sebastian Degeryd pangade in 28 pinnar (19+9).
Tre styrkor
- Bredden i anfallszon
Colling. Colling. Björkström. Gonzales Palm. Degeryd. Hallberg. Hulkkonen. Vestlund. Sjögren. Och så en Colling till. Faktum är att det är få lag som har så många alternativ bland målfarliga forwards och centrar som Karlstad har.
- Strukturen
Karlstad spelade, åtminstone första halvan av förra säsongen, oerhört prestigelöst och strukturerat vilket medförde att man gjorde det väldigt jobbigt för motståndarna att plocka poäng. Tyvärr släppte man lite på det efter första halvan vilket också kostade dem en slutspelsplats. Lärt av läxan?
- Special teams
Med en sjundeplats i powerplay-ligan och en hedrande andraplats i boxplay-ligan förra säsongen står det klart att Karlstad kan det där med special teams. Adam Colling drar ett tungt lass i båda spelformerna, men det finns många luriga spelare att slänga in i powerplay. Kevin Björkström kommer säkerligen att få utrymme där också och Karlstad kommer bli vassa i numerärt överläge.
Tre svagheter
- Backarna
Detta är en svaghet som kan bli ett utropstecken, men förra året saknade Karlstad en riktigt bra back vid sidan om Christian Persson. Även om det ser ut som att man har en starkare backuppsättning än förra säsongen är det helt klart Karlstads svagaste lagdel. Johan Kapple bidrar såklart med mycket i defensiven men sedan ser det tunt ut.
- Förlorar för mycket
När Karlstad kom några matcher in i serielunken och man kände att man hängde med bra blev man naiva och släppte lite på fokuset, fick lite halvhybris och började snacka skytteligaseger för Adam och slutspel för laget. Pang. Pang. Pang. Det går inte som nykomling och då förlorar man ett par mål istället för att knipa en poäng. Med 15 förluster var det ändå tydligt att man inte hade i ett slutspel att göra. Kanske skottstatistiken kan skvallra om en del av problemet: Man sköt nämligen minst antal skott av alla lag förra säsongen, runt 19,5 skott per match jämfört med snittet som ligger på 23,1.
- För beroende av förstalinan
Kan tyckas som en motsägelse mot första punkten i styrkor, men det går inte att komma ifrån att Adam och Tom Colling gjorde 35 % av Karlstads mål förra säsongen och får otroligt mycket tid på planen i alla spelformer. Det finns ändå många som har potentialen, men det gäller att göra slag i saken.
Tre frågetecken
- Kommer Kevin Björkström kliva ner på backen om Karlstad läcker?
- Kan Nicklas Nilsson återupprepa succén från ifjol?
- Håller verkligen de nya finländarna SSL-klass?
I bästa fall
Om Karlstad underskattades något förra säsongen kommer man inte råka ut för samma behandling i år. Men det spelar ingen roll. Karlstad har så mycket offensiv kvalitet att man kan utmana alla lag när man får rätt stäm. Det står snabbt klart att förstalinan med Tom och Adam Colling samt Kevin Björkström blir en av SSLs bästa och alla tre snittar runt två poäng per match. Även Sebastian Degeryd växer ett par snäpp sedan förra säsongen och röner också han en hel del uppmärksamhet. Men den största anledningen till att man tar en slutspelsplats är att man spelar som en enhet med ett gemensamt mål.
I värsta fall
Karlstad ser sig själva som ett självklart slutspelslag men är inte tillräckligt ödmjuka inför uppgiften och när man förlorar några matcher i säsongsinledningen mer eller mindre enbart på grund av slarv och någon märklig form av prokrastinering och brist på ansvarstagande. Skadebekymmer för både Tom och Adam Colling i olika omgångar kostar många poäng och man hämtar sig aldrig riktigt. Med tanke på mittenskiktets höga nivå kan Karlstad återigen bli lämnade i tomrummet mellan slutspel och Allsvenskan 2017.
Stjärnan
Adam Colling. I stark konkurrens självklart, men det är ändå Adam Colling som är affischnamnet för värmländsk innebandy och med tanke på precisionen med vilken han hittar sin alldeles speciella nätmaska är det inte konstigt. Ett avslutsmonster som inte ser mycket ut för världen men har en otrolig förmåga att skjuta bredvid målvakten. Gör snygga mål, fula mål, självklara mål och helt obegripliga mål. Gör mål. På allt. Alltid. Mål.
Samtliga artiklar i SSL Preview 2016
Kommentarer
Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar.