Huvudtränare: Stefan Forsman
Placering förra säsongen: 3, SM-segrare
Viktiga nyförvärv: Kristian Adolfsson
Kännbara förluster: Rasmus Sundstedt, Joakim Olsson, Staffan Jacobson
Genombrottet: Kristian Adolfsson
Förra säsongen
Storvreta var stabila men det var först i slutspelet som överväxeln lades i.
Man får ändå säga att Storvreta gjorde en stabil säsong utan att för den sakens skull imponera oerhört i grundspelet. Efter en mycket stark start hamnade man i något av en svacka. I en jämn serie låg man så lågt som sjua efter 17 spelade omgångar men så vaknade en viss Alexander Rudd och fick verkligen igång poängproduktionen. Avslutningen av seriespelet var fantastisk, och med sju raka segrar klättrade man upp till en tredjeplats.
I slutspelet vaknade Jimmie Pettersson och växte ut till en gigant. En av slutspelets bästa offensiva spelare hade det tuffare i serien där det blev medelmåttiga 26 poäng. I kvartsfinalserien mot Helsingborg blev det sju poäng, och i den tuffa semifinalserien mot Falun gjorde Pettersson nio poäng. Väl i final stod han för 1+1 där assisten var en oerhört vacker passning bakom ryggen. Efter 4-1 mot Helsingborg och 4-3 mot Falun samt finalvinsten mot Linköping stod man som segrare igen, efter tre års Falu-dominans, något som också gav en plats i Champions Cup.
- 16 vinster, 3 oavgjorda varav 1 vinster i förlängning, 7 förluster.
- 52 poäng
- Gjorda mål: 153 (fjärde bäst i SSL 15/16)
- Insläppta mål: 111 (1)
- Powerplay: 40 % (6)
- Boxplay: 73 % (1)
- Skottövertag: 54,6 (4)
När Alexander Rudd är på humör gör han vad han vill. 50 poäng (17+33), jämt och fint blev poängskörden förra säsongen. Henrik Stenberg gjorde en bra säsong med sina 38 (19+19) poäng. Trea i Storvretas poängliga, och vinnaren av den interna skytteligan, blev Albin Sjögren med 34 (23+11) poäng.
Tre styrkor
- Stjärnorna
Alexander Rudd, Albin Sjögren, Mathias Samuelsson, Viktor Klintsten, Henrik Stenberg, Jimmie Pettersson, Robin Nilsberth, Victor Andersson. Alla potentiella landslagsspelare. Alla potentiella matchvinnare. Alla såklart fantastiska spelare. Storvretas spets håller världsklass och är kanske bredare än någon annanstans.
- Försvarsspelet
Defensiven är kanske inte det första man tänker på när Storvreta kommer på tal, med sitt frejdiga anfalsspel och blixtrande kombinationer. Men faktum är att Storvreta är det lag som släpper till minst skott på mål av alla lag, strax över 19 per match vilket kan jämföras med snittet på 23,1. Kanske inte låter som något jättemycket men det kan översättas till nästan ett mål per match.
- Boxplay
Som överlägsen etta i numerärt underläge är det en given styrka. Endast 15 insläppta mål och 73 % avklarade boxplay ger ett insläppt mål på 6:43 spelade minuter boxplay. Extremt imponerande. Och då har vi inte ens nämnt att man gjorde hela sju mål i numerärt underläge förra säsongen vilket alltså medför att man gick -8 i boxplay under hela förra säsongen. På hemmaplan spelade Storvreta 5-5 i boxplay under säsongen 15/16.
Tre svagheter
- Den tunna röda linj.. truppen
Det har stötts och blötts hela sommaren men Storvretas trupp är inte tillräckligt stor för att klubben själva ska vara tillfreds. Nej, att knyta till sig landslagets materialare på ett treårskontrakt imponerar föga. När både Rudd och Stenberg haft skadebekymmer märks det hur fragil Storvretas trupp är. Ponera att man åker på ett par sjukdomar och en överbelastningsskada och Storvreta har knappt två SSL-mässiga femmor.
- Transfersommaren
Storvreta är kända för att gå på lite folk och det verkar som att det har slagit tillbaka på dem indirekt. Man har varit i kontakt med ett flertal skickliga spelare under försäsongen men inte lyckats övertyga dem om att flytta till Uppsala. Ett enda nyförvärv är för lite. Ett citat från UNT sammanfattar Storvretas Silly Season rätt bra: ” Jag är absolut besviken, vi hade ett väldigt bra förslag men det vill sig inte riktigt för Storvreta denna silly season, säger sportchefen Kim Knudsen efter att fått nej från ytterligare en spelare.”
- Talangerna på bänken
På grund av Storvretas stjärnfyllda lag och faktumet att man gillar att gå på lite folk medför att unga lovande spelare har otroligt svårt att slå igenom i Storvreta och tar istället omvägen via exempelvis Hagunda eller Rasbo. Stenberg och Klintsten har visserligen Storvreta som moderklubb men övriga egna produkter får minimalt med speltid. Är det meningen att Storvreta ska leva på nyförvärv utifrån i framtiden?
Tre frågetecken
- Var är Storvretas egna produkter?
- Kommer Storvreta att värva under vintern?
- Hur mycket sliter det höga antalet matcher på spelarna?
I bästa fall
Det är inget att snacka om. Guld är det enda som gäller för en förening som Storvreta. Ett silver är ingenting värt. Truppen är tunn, ja, men varje spelare har en roll att spela och varje spelare är införstådd med densamma. Spelartappen är förvisso tunga men spelarkapitalet som är kvar i Uppsala är förödande effektivt. Storvreta visar att man är klubben att slå även i år, bland annat genom ett fantastiskt försvarsspel och ett brutalt anfallsspel där man hotar från varje position. Seriesegern bryr man sig inte riktigt om, men en topp fyra-placering i serien ger hemmafördel i kvartsfinalen. Storvreta går till final igen.
I värsta fall
Efter att säsongen börjat lite halvknackigt, med bland annat ett misslyckat Champions Cup, hämtar Storvreta sig något. Vinsterna börjar trilla in och spelet sitter. Men så kommer VM, och sex, sju, åtta Storvretaspelare beger sig till Lettland. Visserligen bärgar dem ännu ett VM-guld men när SSL drar igång igen kommer krämporna smygande. Det märks att Storvreta går hårt på två femmor. Henrik Stenberg och Alexander Rudd har spelat med småskavanker hela säsongen men det är när Albin Sjögren eller Jimmie Pettersson går sönder som sårbarheten verkligen syns. Storvreta slutar femma.
Stjärnan
Alexander Rudd. Det hade egentligen varit bättre att visa en YouTube-compilation med Best of Rudd för det är svårt att förklara vem Alexander Rudd är med ord. Utomjording? Kanske är det som kommer närmst för hans spelstil är hämtat från en annan tid, en annan dimension. Galet geni? Möjligen. Hooken är legendarisk, passningarna likaså, och sättet Rudd löser situationer är lika okonventionella som sevärda. SSLs största profil? Varför inte?
Samtliga artiklar i SSL Preview 2016
Kommentarer
Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar.