Inför säsongen 2026/27 skärps regelverket kring fasthållningar i innebandyn. Regelkommittén hoppas att förändringen ska leda till ett snabbare och mer attraktivt spel, inte ett mindre fysiskt sådant.
Mattias Linell, ordförande i Internationella Innebandyförbundets regelkommitté, förklarar att fasthållningarna har blivit allt vanligare. Bland annat har vissa försvarsspelare byggt stora delar av sitt spel på att låsa fast motståndare i hörnen. Den nya texten i regelboken fokuserar mer på att hindra motståndare från att röra sig fritt, istället för den tidigare, vagare formuleringen om att "hålla fast en motståndare eller motståndares utrustning".
Linell betonar att regeländringen inte är slutgiltig, utan bara ett första steg. Regelkommittén behöver arbeta med tillämpningen tillsammans med de fyra största innebandyländerna för att hitta en ny bedömningsnivå. Han menar att fasthållningarna gör spelet långsammare genom att skapa statiska situationer i hörnen, där kreativa spelare blir immobiliserade. Det fysiska spelet i högt tempo tycker Linell är helt naturligt för innebandyn, men fasthållningarna används ofta för att bromsa spelvändningar och ge försvararen tid att återpositionera sig. Som exempel lyfter han ishockeyn, där hakningar och fasthållningar började bedömas betydligt hårdare för omkring 15 år sedan – en process som krävde tid men idag ses som självklar.