Han är inte spelaren som drar till sig de stora rubrikerna eller är den som syns mest i media. Enligt Alexander Rudd är han Sveriges mest underskattade spelare och när vi möter Jonas Svahn på spelarhotellet på Prag för ett längre samtal så är det den lugna, lite försiktiga Svahn som slår sig ner i fåtöljen för ett samtal i ett försök att komma lite djupare. Svahn som inför VM hyllats av förbundskapten Hill.

— Jonas har gått från att vara en spelare som gör jobb i det dolda och använts på olika positioner där det har behövts till att i dag vara en spelare i världsklass. Jag har svårt att se att någon är bättre en mot en i den internationella innebandyn. Kanske den spelare under min tid i staben som gjort störst framsteg. Han är en nyckelspelare för oss, har Hill tidigare kommenterat.

Att Jonas Svahn är bättre är någonsin är något som han själv känner av.

— Ja men så känns det ju. Jag får stort förtroende och får vara med när det avgörs. Jag känner själv att jag är bättre än någonsin och kan bidra mer än tidigare. Det är en härlig känsla och att spela ett VM efter den här hösten med Dalen har perfekt. Man tog med sig en skön känsla från start.

Men det är inte primär innebandy vårt samtal ska komma att handla om utan personen Jonas Svahn. En av de bästa i världen, samtidigt en av de mest anonyma i det svenska landslaget.

— Det passar mig som person. Jag är inte den som pratar och det finns många som är bra mycket bättre än mig på att vara i media. Jag trivs med att ha det så här och att det inte blir rubriker är inget jag saknar. Galante, Rudd och Kim får gärna ta dem, säger Svahn lugn och ödmjukt som alltid.

Under EFT i Uppsala sa just Alexander Rudd att Jonas Svahn är Sveriges mest underskattade spelare.

— Det är fart. Han har otrolig fart och är Sveriges bästa kontringsspelare i mina ögon. Han är en sådan spelare som gör sin omgivning bättre och det är kul att spela med honom. Enligt mig är han Sveriges mest underskattade spelare. Han får inte de där rubrikerna men han har en otrolig lägstanivå och gör aldrig en dålig match. Jonas Svahn borde få mer rubriker, sa Alexander Rudd då.

Känner du dig underskattad?

— På planen känns det inte så. Där tar jag för mig och känner mig inte underskattad. Men det är väl grejerna vid sidan om. Jag tar inte den rollen i media och håller mig gärna i bakgrunden och flyter med. Jag trivs väldigt bra med det och kan fokusera på spelet på planen istället, säger Svahn.

Har det alltid varit så? 

— Ja så är det väl. Jag spelade ju med Max Wahlgren när jag var yngre och han fick ju allt foksu då. Det är jätteskönt för mig. Jag gillar inte att stå i centrum utan vill hellre leverera på planen.

Ryter du till någon gång? 

— När vi spelar så absolut. Det händer lite då och då när vi verkligen måste steppa upp. Då är det bra att kunna göra det. Men annars är jag ganska lugn.

Lugn är just någon som ringar in Jonas Svahn och hans omgivning. Inte bara det att han är lugn själv utan hans närvaro skapar ett lugn i omgivningen. Vi pratar om en spelare som började spela innebandy som sexåring under ledning av Peter Wallin. Redan då med fullt fokus på att spela innebandy och inte leka i ribbstolarna. Vid 14 års ålder blev innebandy förstavalet efter att ha konkurrerat med ishockey.

— Vi vann mer i innebandy så det var nog en bidragande orsak till att jag fastnade.

Jonas Svahn inte bara fastnade för sporten utan blev även spelare för världstoppen. Som bekant är ju livet som innebandyspelare ett evigt pussel mellan jobb, familj och att spela. För en spelare i Dalen med många långa bussresor är det ett pussel. För Svahns del så finns det gott om stöttning hemifrån i en riktig innebandyfamilj.

— Ja min sambo spelar ju i Dalens allsvenska lag och vi har stort intresse. Tränar eller spelar vi inte själva så brukar vi kolla på andra matcher också. Det blir ju ett pussel. Hem från jobbet, hämta dottern på förskolan och så försöka få i henne något att äta. Sedan åker jag till träning och i slutet av min träning kommer Camilla och dottern och tittar på slutet. Sedan tar jag med dottern hem under tiden hon tränar. Det är mycket meck det där och mycket innebandy. Som tur är älskar dottern också innebandy.

Slitsamt? 

— Till och från är det ju slitsamt absolut. Men det är en styrka ändå att vi båda har intresset. Hon förstår ju mig och den tiden jag måste lägga och när jag inte har innebandy så blir det full prioritering på familjen, så är det ju.

Att göra ett VM med alla dess läger och förberedelser blir en gemensam resa för familjen.

— Ja det blir ju att man gör det tillsammans och vinner guld tillsammans. Nu kommer de ner till slutspelet och tittar och det märker man ju av direkt. Jag känner verkligen av när de är här och blir extra taggad. Det går inte att beskriva vad det betyder för mig. Ja det är helt underbart att de är här. Vinner jag guld så har vi gjort det tillsammans i familjen.

Och guld kan det bli. Vi avslutar intervjun med att diskutera önskemotståndare i en VM-final och man ser på Jonas Svahn, fortfarande lugna kroppspråk att det är något som lockar med att möta Tjeckien.

— Jo men det det vore ju väldigt häftigt att spela inför 17 000 åskådare. Det skulle bli en väldigt tuff match men också en väldigt rolig match. En upplevelse utöver det vanliga. Jag triggas av det. Men så länge vi vinner så räcker det oavsett motstånd.

För att vinna vill Svahn höja sitt eget spel i slutspelet.

— Det finns mer hos mig, framförallt offensivt kan jag komma till fler avslut och passningar. Nu ska jag växla upp i slutspelet och höja mig ännu mer, avslutar Svahn lugnt och summerande.

LÄS MER: Kompisvärvningen som blev VM-spelare