Som små lär vi oss att drömma, att blicka fram mot ett mål och visualisera oss i ett ögonblick av storhet. För alla som håller i en innebandyklubba, ett bowlingklot eller en fotbollssko för första gången har garanterat tänkt tanken att det här skottet, slaget eller frisparken gör jag i en VM-final. Oftast handlar det om en liten källarlokal i huset, den lokala sporthallen eller gräsmattan på baksidan av huset. Den drömmen, den visualiseringen blir idag verklighet för nio svenska VM-debutanter.

Nio spelare i det svenska landslaget ska idag uppleva crecendot av sin idrottskarriär, målet som de strävat mot och drömmen de haft. Ta in den tanken en stund…

Tänk att ha ett mål i hela ditt liv och efter ett till två decennium av träning få stå öga mot öga med din värsta rival, din antagonist från andra sidan Östersjön och veta att det här är allt jag någonsin har drömt om. Det blir idag verklighet för Ellen Rasmussen, Frida Norström, Sofia Joelsson, Ida Sundberg, Stephanie Boberg, Alice Granstedt, Sara Steen, Adina Augstsson och Johanna Hultgren. Så gott som alla barn som spelar innebandy drömmer om att göra exakt det ni ska göra idag.

Jag vet inte hur ni är som människor, men jag som person är väldigt blödig av mig, jag har svårt att dölja en känsla. Och något av det som berör mig mest av allt i hela världen det är när människor sätter någon annans glädje framför sin egen, det går rakt in i hjärtat på mig. När Ida Sundberg gjorde sitt första VM-mål i matchen mot Schweiz visade Sveriges mest överlägsna landslag i en lagidrott hur ren solidaritet och glädje för en annan kan nå rakt in i hjärtat hos alla som tittar. Jag är tacksam att ha fått varit på plats och bevittnat det ögonblicket, det kommer jag nämligen aldrig att glömma.

Idag står vi dessutom inför en speciell match. Sverige har ett stort favoritskap på sin sida och har dessutom anammat det. Finland kommer säkerligen att gå ut och säga att de har inget att förlora – och då vill jag bara förtydliga att om de säger det så har de redan förlorat matchen. Går man in i en VM-final med inställningen att inte ha något att förlora (när ett VM-guld står på spel) så är det lika bra att skippa att spela matchen.

Sverige kommer att vinna VM-guld idag. Jag kan bara inte se något lag i världen som kan matcha det svenska lagets bredd. Sverige vinner finalen med 6-3 och Emelie Wibron blir turneringens MVP. Det gissar jag på. Men då är jag också en extremt dålig tippare.

**

Som jag poängterade tidigare i texten så har jag nära till många känslor i kroppen och idag är det en speciell sådan som finns i min kropp. En av mina drömmar som liten var att få kommentera en VM-final. I fjol fick jag göra det för första gången, det var verkligen speciellt, men den här kommer att bli än mer känslosam. Hela mitt sportintresse som liten byggdes upp hemma hos min mormor och morfar. Och i våras, efter femton år som änka, dog min mormor. Nu sitter de och kollar på matchen bland molnen. När mormor dog fick jag ärva morfars guldklocka för mormor och mamma ville att jag skulle ha ett minne av dem med mig. Den klockan bär jag med stolthet under VM-finalen idag. Då får mormor och morfar vara med och då blir jag lika glad som det svenska landslaget blev för Ida Sundbergs skull.

Om ni har orkat hela vägen hit så vill jag bara avsluta med att säga en sak. Njut. Njut av hur bra det här landslaget är. Det är verkligen något speciellt vi får se på planen från Andreas Lundmarks landslag.

Tack för att du läste.