Huvudtränare: Oscar Lundin
Placering förra säsongen: 10
Viktiga nyförvärv: Tom Ondrušek, Victor Ferraresi, Fabian Hansson
Kännbara förluster: Mattias Wallgren, Magnus Svensson, Johan Tomth
Genombrottet: Tom Ondrušek

Förra säsongen

Ännu en trög säsong för Hallänningarna. Vänder det i år?

Fjolårssäsongen var otroligt blek för Warberg. En bortaförlust mot nykomlingen Karlstad satte tonen och man låg faktiskt under slutspelsstrecket hela 21 av 26 omgångar. Den första segern efter full tid kom mot Gävle i omgång fyra vilket var starten på Warbergs starkaste period där man tog tolv poäng på fem matcher. Mullsjö såg dock till att begrava trenden med en brutal 9-1 seger, och sen var det roliga mer eller mindre över för Warbergs del. Med fem omgångar kvar låg man bara tre poäng före Granlo innan man knöt ihop säcken med två segrar sista fyra omgångarna där en kom mot nyss nämnda Granlo med hela 9-1. Till slut hade man fyra lag efter sig i tabellen.

• 7 vinster, 7 oavgjorda varav 2 vinster i förlängning, 12 förluster.
• 30 poäng
• Gjorda mål: 116 (tolfte bäst i SSL 15/16)
• Insläppta mål: 135 (7)
• Powerplay: 30 % (13)
• Boxplay: 53 % (13)
• Skottövertag: 55,7 % (2)

Stabile Rickard Eriksson vann Warbergs interna poängliga med sina 37 poäng (11+26). Mattias Kongstad kom på en andraplats med 31 (14+17), strax före trean Robin Blåberg på 30 (21+9).

Tre styrkor

1. Grundspelet

Som tränare Oscar Lundin påpekade hade Warberg gått till slutspel förra säsongen om det bara var spelet fem mot fem som hade räknats. Nu är ju special teams en stor del av spelet innebandy och uttalandet kan tolkas som bortförklaringar, men det är ändå en bekräftelse på att Warbergs grundspel inte är så dåligt som tabellplaceringarna de senaste säsongerna vittnar om. Alla i laget är väl införstådda med sina roller och sköter dem bra, både defensivt och offensivt.

2. Defensiven

Denna punkt hör såklart ihop med punkten ovan. Warbergs försvarsspel är inte dåligt. Man släppte till exempel in lika många mål som Falun förra säsongen, 135, ett Falun som har en stjärnspäckad backbesättning. Med förhållandevis små medel lyckas Warberg täppa till defensivt. Warberg släpper till näst minst skott på det egna målet av alla lag, ett tydligt tecken på att man gör något rätt.

3. Nyförvärven

Det ska sägas rakt ut, Tom Ondrušek är inte en garanterad succé och Victor Ferraresi är inte världens mest spektakulära. Men båda två kommer att göra nytta, även på träning genom att höja medelnivån och frenesin. Tillsammans med Robin Blåbergs stigande form kan de tre bilda en gedigen andralina och bidra med något Warberg saknade förra året: Secondary scoring.

Tre svagheter

1. Special teams

Förra säsongen var Warberg näst sämst av alla lag i powerplay och näst sämst i boxplay. Det är riktigt riktigt dåligt. Helsingborg som var bäst i numerärt överläge gjorde mer än dubbelt så många mål, trots färre försök. Ondrušek har nämnts som en frälsare, men jag är skeptisk. Skillnaderna är så stora att det snarare beror på strukturella fel. Warberg är väl medvetna om problemet och har säkert jobbat stenhårt för att lösa det. Har man lyckats?

2. Målskyttet

Under de senaste säsongerna har Warberg varit relativt uddlösa framåt. Blåberg och Daniel Karlander gör en del mål, men det är oerhört talande att man plockade in Magnus Svensson under förra säsongen. Det är ännu mer talande att han spelar tolv matcher och kommer femma i lagets interna poängliga. Warberg behöver ungefär 5,5 skott per mål, näst sämst av alla lag. Man skjuter mycket och har näst bäst skottövertag i ligan, men effektiviteten är usel. Faktum är dock att Warberg ser starkare ut på forwardsplats till denna säsong, men man har mycket att förbättra innan Warberg ska vara nöjda.

3. Tunt på backplats

Där Warberg fick in fyra forwards under sommaren och spetsade till något var det sämre ställt på backsidan. Mattias Wallgren hade varit kännbart tapp för de allra flesta och även om Johan Tomth inte levererade helt och hållet övertygande är det två spelare som lämnar hål efter sig. Hål som ännu inte har blivit lappade.

Tre frågetecken

1. Hur påverkar tappet av Wallgren Warbergs defensiv?
2. Blir Ondrušek den frälsare Warberg hoppas?
3. Kan den tidigare så skickliga förstafemman hitta tillbaka till gammal form?

I bästa fall

Eftersom grunden finns där och nyförvärven i teorin ser till att besvara en del av de frågetecken som fanns förra säsongen finns det en reell chans att Warberg hittar rätt redan i år. Blåberg visade förra säsongen att han håller för SSL och i år kan bli året då han får sitt genombrott. Karlander gör sin bästa säsong hittills och Warberg har plötsligt ett lag där flera spelare kan avgöra matcher. Den något tunna backbesättningen är flaskhalsen men den spelar stabilt trots tappet av Wallgren och man går till kvartsfinal. Där tar det däremot tvärstopp.

I värsta fall

Det visar sig att det var rutinerade Wallgren som var limmet i Warbergs lagbygge och med honom ur bilden är strukturen borta. Med en enorm konkurrens i tabellens nedre regioner mot bland annat två starka nykomlingar och ett pånyttfött Sirius får Warberg slåss för sin överlevnad i varje match. Precis som under förra säsongen går det troll i målskyttet och det lossnar aldrig riktigt, och precis som förra säsongen kommer Warberg vara inblandade i nedflyttningsstriden. Där är marginalerna små, misstagen ödesdigra. Svensk innebandys högstaliga kan 2017/18 för första gången genom historien sakna Warberg, ett lag med tio SM-medaljer hemma i klubbhuset.

Stjärnan

Rikard Eriksson. Warbergs offensiva motor är även defensivt stark. Vann den interna poängligan och är Warbergs enda svenska landslagsman numera. Under ett par säsonger har han varit relativt ohotad men får i år starkare konkurrens av framförallt Ondrušek men Eriksson blir bara bättre och bättre. Så allround en forward kan vara. Inte sylvass på något men bra på det allra mesta, vilket säkert gör att hans berömmelse är mindre än han förtjänar. Fast han inte är spektakulär i sin spelstil händer det saker runt honom. Livsviktig för Warberg.