Huvudtränare: Andreas Elf
Placering förra säsongen: 8, ut i kvartsfinal
Viktiga nyförvärv: Pelle Tarenius, Joel Ingesson, Erik Olofsson
Kännbara förluster: Kim Hadelund, Kevin Lundgren, Emil Kihlblom
Genombrottet: Pelle Tarenius
Förra säsongen
Efter en tung start visade Mullsjö att man förtjänade slutspelsplatsen.
Mullsjös säsongsinledning var långt ifrån behaglig; Pixbo Wallenstam, Storvreta och Dalen väntade i de tre första omgångarna. Det blev två knappa förluster inledningsvis innan Dalen slogs tillbaka med hela 10-4 vilket var starten på en långvarig fin trend. Bland annat då man inom loppet av en månad vann mot returerna mot Pixbo och Storvreta och tog poäng av Falun på bortaplan. Då var laget uppe på en tredjeplats, men det skulle inte vara så länge. Många poäng tappades i slutet av säsongen och med fyra raka förluster, däribland mot redan degraderade Granlo, innan slutspelet var det inte många som gav Mullsjö en chans.
I kvartsfinalen väntade nämligen Falun. Men Mullsjö spelade efter sina begränsningar och utnyttjade sina styrkor till max och ledde faktiskt kvartsfinalserien med 2-0 innan Falun insåg vad som höll på att hända och kunde gå upp kvittera matchserien för att sedan gå om. Återigen visade Mullsjö moral och med kniven mot strupen tvingade de fram en sjunde och avgörande match efter vinst på straffar. Bränslet hade dock tagit slut och Falun kunde tämligen komfortabelt säkra semifinalplatsen mot Storvreta.
- 12 vinster, 3 oavgjorda varav 0 vinster i förlängning, 11 förluster
- 39 poäng
- Gjorda mål: 146 (Femte plats i SSL 15/16)
- Insläppta mål: 115 (3)
- Powerplay: 36 % (8)
- Boxplay: 63 % (5)
- Skottövertag: 54,7 % (3)
Mullsjö saknade förra säsongen en riktig poängmakare vilket märks när deras bäste poängplockare, Kasper Hedlund, hamnade på 37:e plats i totala poängligan med sina 31 poäng (9+22). Sebastian Palmqvist god tvåa med 29 (15+14) och David Gillek trea med 26 (12+14)
Tre styrkor
- Defensiva slitet
När Mullsjö knyter näven och bestämmer sig för att spika igen har man ett gäng otroligt lojala lagspelare att förfoga över. Ganevik, Wibring-Lindqvist, bröderna Olofsson och Svensson har härlig frekvens på fötterna och täcker skott med tänderna om det behövs. Det märktes inte minst mot Falun i kvartsfinalserien. Mullsjö är duktiga på att styra var motståndarna får skjuta och har spelare som är otroligt jobbiga att möta.
- En mur som heter Löfdahl
De gånger Mullsjö inte täcker skotten står Löfdahl i vägen. Bara Måns Parsjö-Tegner och Henrik Klintsten vittjade nätet färre gånger än Benjamin Löfdhal. En landslagsmeriterad halvdoldis som ofta är en av Mullsjös bästa spelare. Har en förmåga att stanna kvar länge i den där zonen där alla målvakter vill vara, växer upp som en vägg och tar nästan allt.
- Nyhemshallens fantastiska atmosfär
Okej, det ska sägas direkt att Mullsjö inte är ett fantastiskt hemmalag, åtminstone inte rakt av. Nia i hemmatabellen förra säsongen, men på tredje plats året innan det. Dessförinnan en sjundeplats. Ojämna, visst. Men de lite drygt 1200 personer på andra sidan sargen håller alltid en jämn nivå och är kända som en av de bästa i SSL. Möjligen inte skönaste hallen för domare och motståndarlag men det är ofta härligt liv i Nyhemshallen och man skapar en stämning som inte finns någon annanstans i innebandysverige.
Tre svagheter
- Profilfattiga Mullsjö
Missförstå mig rätt; Mullsjö har jättemånga sköna profiler men den där absoluta spetsen är inte riktigt där. Enligt tränare Elf går man mot guld, kanske inte i år, men på sikt. För att lyckas krävs en hel del, och hela laget måste ta stora kliv. Med största sannolikhet krävs också ett par rejäla värvningar utifrån för den där superstjärnan har man inte.
- Skadeläget
Med Kim Hadelunds och Anton Hedins uttåg står Mullsjö med en backbesättning otroligt känslig för skador. Då Kivipaasi nyligen opererat en axel och blir borta länge känns läget minst sagt prekärt. Visserligen står Gustav Svensson och bröderna Olofsson som backar men de är snarare någon form av forwardshybrider. Eftersom Rosén, Mullsjös bästa målgörare förra säsongen, också dras med skadebekymmer kan det bli kämpigt även i offensiven.
- Saknar förmåga att vända matcher
En tydlig markör för ett framgångsrikt lag är en stark moral och känslan av att det aldrig är över förrän matchen är slut. Förra säsongen vann Mullsjö vann inte en enda match där man låg under efter första perioden. Mullsjö vann inte heller en enda match där man låg under efter andra perioden. Det gjorde till och med Gävle. Noll är noll och Mullsjö behöver nog fundera en del på vad man gör för fel när man hamnar i underläge.
Tre frågetecken
- Har Gillek slutat med dumheterna?
- Hur länge blir de skadade spelarna borta?
- Kan Mullsjös unga spelare ta ett kliv till.
I bästa fall
Mullsjö förlitar sig ännu en gång på att Gillek visar vägen, både med målen och med inställningen. Petter van Keppel kliver dessutom fram tillsammans med nyförvärven Pelle Tarenius och Viktor Wibring och håller målskyttet uppe till Rosén är tillbaka. Halvvägs in i säsongen ser Mullsjö ut att kunna gå mot tidig semester men under våren hittar man kraftreserver och går bättre och bättre och ett par övertygande segrar mot tufft motsånd tänder hoppet. Hedlund siktar mot VM och spelar oerhört övertygande. En lång rad matcher utan förlust bäddar för en slutspelsplats även i år, och precis som förra säsongen är marginalen liten. En lång säsong har däremot slitit hårt på truppen och man orkar inte uppmana samma glöd som mot Falun senast och det blir ännu en gång respass i kvartsfinalen.
I värsta fall
Skadehelvetet blir Mullsjös stora akilleshäl denna säsong och en tunn trupp får problem med tempo både på träning och match. Backsidan är särskilt utsatt då den redan var tunn innan Kivipaasis axelskada och Hedlund och bröderna Olofsson får otroligt mycket speltid. Framåt har Mullsjö svårt att trycka in bollen även om man är fortsatt ett mycket skottglatt lag. Mullsjö har plötsligt blivit som Warberg med skillnaden att man släpper fler skott på eget mål och Gillek, som skulle leda laget mot nya stordåd, börjar se gammal ut. Mullsjö missar slutspel då konkurrensen är stenhård.
Stjärnan
David Gillek. Det är egentligen inte svårt att ge Gillek utmärkelsen. Han är en spelare det alltid händer saker kring vare sig det är att avgöra matcher eller blindside-tackla motståndare. Otroligt viktig för att Mullsjö ska lyckas, en spelare som kliver fram när det behövs som mest. Gjorde 12 poäng mot Falun i kvartsfinalserien ifjol och nyss uttagen till Finnkampen vilket vittnar om hans kvaliteter. Är han bättre än någonsin?
Samtliga artiklar i SSL Preview 2016
Kommentarer
Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar.