Huvudtränare: Johan Astbrant
Placering förra säsongen: 6, finalförlust
Viktiga nyförvärv: Jonatan Moen, Mattias Hjalmarsson, Markus Johansson
Kännbara förluster: Joakim Ström, Mikael Karlsson, Jonathan Pegler
Genombrottet: Jonatan Moen
Förra säsongen
Det är inte helt rätt att säga att Linköping imponerade förra säsongen. Åtminstone inte i grundserien. Efter en extremt komfortabel premiärseger mot nykomlingen Gävle stötte Linköping på patrull då Växjö vann med 6-1. Storsegrar som 10-3 borta mot Sirius och 11-4 hemma mot Granlo blandades med förluster i förlängning mot Helsingborg och Warberg, och såklart näsbrännan 3-10 mot Pixbo Wallenstam. Ojämna Linköping kändes dock alltid lite för bra för att riskera att missa slutspel.
Pixbo Wallenstam valde sedan sin nemesis i Linköping när det var dags för kvartsfinal. Direkt i första matchen satte Linköping tonen när man spelade hårt, tight och effektivt. Pixbo kvitterade till 1-1 i matcher men sedan kunde Linköping överraskande stabilt vinna tre raka matcher. Semifinalmotståndet stod Dalen för. Linköping kändes hela tiden som det starkare laget och spelade således sin andra raka SM-final.
Det blev en jämn fight där favoriten Storvreta under perioder pressades tillbaka rejält men det var Storvreta som till slut drog det längsta strået. Två raka SM-silver var ett faktum.
- 11 vinster, 6 oavgjorda varav 2 vinster i förlängning, 9 förluster.
- 41 poäng
- 140 gjorda mål (sjunde bäst i SSL 15/16)
- 121 insläppta mål (6)
- 37 % effektivitet i powerplay (7)
- 60 % dödade boxplay (9)
Matej Jendrisak vann Linköpings interna poängliga på 38 (18+20) poäng medan Gustav Fritzell blev tvåa med 31 (15+16) poäng. Mikael Karlsson tog bronspengen med 29 poäng fördelat på 13 mål och 16 assist.
Tre styrkor
- Fysiken
Det är inte många lag, om något, som slår Linköping på fingrarna i ren styrka. Linköping kan också använda det till sin fördel. Detta visar sig inte minst viktigt i slutspelet, när intensiteten höjts ett par snäpp och matcherna betyder något på riktigt. Då kör pansarvagnen Linköping över det mesta i sin väg.
- Det strukturerade försvarsspelet
Linköping kan stänga ytor som få andra och tvingar motståndarna att ta skott från dåliga vinklar eller ge sig in och brottas i mitten. Och i Linköpings slott har man en tendens att dra på sig ömmande kroppsdelar. Alla spelare är villiga att sälla sig i ledet och underkasta sig kollektivet och man jobbar hårt och samspelt. Det låga försvarsspelet har varit vägvinnande under två raka slutspel, och det kräver något alldeles extra för att låsa upp. Bara Storvreta och Warberg släpper till färre skott.
- Vinnarskallarna
Visst, två raka finalförluster tyder på motsatsen men Linköping som lag har den fantastiska egenskapen att vara som bäst när det gäller som mest. I grundserien är Linköping inte lika principfasta. Men när det vankas utslagning växer hornen och Linköping förvandlas till en maskin. Plötsligt sitter alla bitar på plats och det som tidigare kunde se lojt och oengagerat ut är istället fokuserat till max.
Tre svagheter
- Bredden
Det ska sägas direkt, Linköping är ett lag som har få egentliga svagheter, det är snarare saker som skulle kunna vara bättre. Linköping kan utan vidare få ihop två fantastiska femmor men nivån på tredjefemman är en bra bit efter. På pappret. Ett gäng nyförvärv och en återvändande Markus Johansson kan dock ändå bli en av seriens bästa tredjefemmor.
- Problem att försvara ledningar
Linköping har förvånande nog en svag tendens att tappa ledningar vilket såklart inte är kompatibelt med epitetet topplag. En Linköpingsledning inför slutakten betyder lika ofta tre poäng som noll poäng, och i slutspelet syntes tydligt att man blev sårbara i slutet på matcherna, både mot Pixbo och Dalen.
- Ojämna i seriespel
Under serielunkens gång är Linköpings spel inte riktigt lika vägvinnande som i slutspelet eftersom det krävs en taggning som är oerhört svår att hålla över en hel säsong. Det medför att frenesin i försvarsspelet är några procent lägre i vissa matcher, koncentrationen dippar och då kommer poängförlusterna mot Warberg, Helsingborg, Sirius och AIK. Linköping behöver en gnista, utan den är glöden svagare.
Tre frågetecken
- Har Linköping ett guld i sig?
- Kan Astbrant få fart på spelarna i seriespelet?
- Kan Mattsson följa upp slutspelssuccén?
I bästa fall
För Linköping är det aldrig förrän i slutspelet det börjar. Med stor sannolikhet kommer Linköping även i år förlora en och annan match när de inte kommer upp i normal standard, men de matcherna kommer vara färre än förra säsongen. Där tidigare saknade den där naturliga matchvinnaren har man nu en Christian Mattsson som kommer peta, snärta, snurra och pricka in mål i matcher Linköping hade förlorat förra året. På samma gång finns det en annan självklarhet i allt Linköping gör och det märks att man tror på sig själva på riktigt nu. Ett perfekt balanserat lag med grovjobbare, fysiska vidunder och tekniska superstjärnor slåss om seriesegern ända till sista omgången.
I värsta fall
För Linköping är det aldrig förrän i slutspelet det börjar. Och det är ett tveeggat svärd, för när slutspelet väl sätter igång har Linköping en allt för lång startsträcka. Koncentrationsnivån har svajat under säsongen och ödmjukheten har delvis försvunnit. Med tanke på hur jämn toppen av tabellen är hamnar Linköping först på femte plats. Inte för att man är dåliga utan för att övriga topplag är jämnare. Tabellpositionen i sig betyder att man blir tvungna att möta ett fantastiskt skickligt lag i en kvartsfinal. Och där tar Linköpings resa snöpligt slut.
Stjärnan
Christian Mattsson. Det finns spelare som har något speciellt, det syns direkt när en sådan spelare rör bollen. Det finns inte många, men Mattsson är en av dem. Avig, hal, målfarlig, passningsskicklig. En komplett poängspelare som lyfte Linköping till en helt ny nivå när han kom från Västerås. Tillhör den skara spelare som vinner matcher åt ett lag. För det mesta brukar det också se ganska vackert ut på vägen.
Samtliga artiklar i SSL Preview 2016
Kommentarer
Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar.