Det blev ett långt samtal på spelarhotellet med Henrik Stenberg inför VMs första match mot Lettland. Snön har fallit i Riga Stenberg tycker hör till då det skapas en innebandykänsla, däremot är kostymerna dock inte de skönaste men det berör inte mannen som avgjorde VM-finalen 2014 och som i detta VM blev sent inkallad som ersättare till Alexander Rudd.

– Jag hade vetat om det ett tag så är verkligen redo för VM. Jag var väl förberedd på det. Formen har varit uppåtgående hela säsongen. De har inte peakat men på gång. Knäet är inom ramarna och inget som stör mig. Det är samma i klubblaget så jag har koll på vad som gäller.

Vad tror du om årets VM? 
– Ett annorlunda VM tror jag. Allt har varit lite annorlunda överlag. Det har varit sjukt mycket matcher i serien, det har gått i 180. Sen kommer ett break många är skadade och sen kommer det rakt in på VM idag känns de som. Sen är det 180% och sen startar serien igen och sen är det slutspel. Annars brukar det gå lugnare men i år har det bara varit matchen. Det känns annorlunda men åt det positiva hållet. Det kan ju bli stiltje annars men nu är det bara fokus på match.

Vad säger du om de andra nationerna? 
– Ja att det har stått stilla sen mitt första VM. Jag tycker innebandy har varit ganska lik de senaste 10 åren, i vilket fall om man tittar på vilka som är bra. Sen har ju innebandyn gått framåt, t ex så är fysiken helt annorlunda och sådana bitar men det har inte blivit några revolutionerande bitar. Det är nog en av innebandyn svagheter. Att man vill vara väldigt mycket breddidrott och då är det svårt att hitta den här elitstämpel och få fler lag i toppen. Det kändes som innebandyn stod på sin topp vid förra VM i Göteborg men sen gick det ner. Men tillbaka till VM, jag ser ingen skillnad på 2008 och 2016 i de andra toppnationernas kvalitet. Schweiz kanske gått framåt lite och Tjeckien tillbaka, men det beror ju också på om man får stäm eller inte. Så fort vi lägger in en till växel så blir det 10-3. Vi vinner och vi gör det med mycket så resultaten talar sitt klara språk.

Minns du känslan från avgörande senast? 
– Ja det gör jag. Både den och straffen mot Warberg minns man väl. Det är sådana där ställen där känslan är att matchen var slut efter det även om det inte var det mot Finland. Det är en känsla som jag använder inför mer än på planen. Det är mer en rolig grej att kolla på för att hitta en skön och positiv känsla. På planen är det mer kriga.

Vad ska du bidra med i laget? 
– Vinna. Jag är här för att vinna. Jag tar rollen av att inte in och finlira utan vinna är den enda viktiga. För mig spelar det ingen roll om man gör 20 poäng mot de sämre lagen. Jag är tvärtom, vi ska vinna, det spelar ingen roll hur. För mig ger det sig uttryck i det mesta jag gör på planen. För mig smälls det lika mycket på en träning här såsom man möta en motståndare. Laget uppskattar det nu när jag är på rätt sida.

Den här vinnarviljan. Har det alltid varit så? 
– Ja det har det alltid varit sen jag var liten. Det är väl också min egenhet. Många kan tycka att det är okej att gå till final och inte vinna. Men för mig kan vi lika gärna komma femma och slippa de onödiga matcherna om vi ändå inte vinner.