Jag hade redan innan VM bestämt mig för att om tillfälle ges så ska jag sätta mig ner med Joel Kanebjörk för en längre intervju då det är något i Joels aura och sätt han agerar som tilltalar mig. Kanske beror på det att jag själv några snäpp ner nivåmässigt hade en roll ganska Joels. En kommunikativ pådrivare och stark defensiv.

Att Joel Kanebjörk uppskattas av förbundskapten Jan-Erik Vaara är tydligt. Den svenska tredjefemman även kallad ”500-kilos femman” är byggd för att utföra de uppgifter som Joel är bäst på vilket är vinna närkamper, spela en stark defensiv och skapa energi till laget.

– De vi ser av Joel är det vi förväntar oss av honom. Han är en klasspelare i defensiven men också i att balansera anfallsspelet och se till att det sker på rätt sätt. Alla kan inte vara snidare i laget och Joel är mer en powerkaraktär vilket är en roll som han naturligt, utrycker förbundskapten Jan-Erik Vaara.

Joel som gör sitt fjärde VM har även själv en klar bild av sin roll i detta landslag.

– Jag är beslutsam, kommunikativ och snabbtänkt vilket man som center behöver vara. Men det viktigast bidraget är vi som individer och lag alltid gör grunderna till hur man vinner matcher vilket är att vara rejäl, vinna närkamper och vara beslutsam. Det är min roll att se till att laget kommer upp i den nivån.

Det du beskriver är du klassiska delar för en lagkapten att göra. Är det något ni emellan har delat upp? 

– Det kommer naturligt för mig. Alla som är med här har ju intensiteten och tekniken men det kanske lite mer flummiga som närvaro, energi och liknande termer som en grupp behöver för att prestera, det fokuserar jag mycket på.

Det blir tydligt att Joel är trygg i sin roll som den pådrivare han är. Att laget ska må bra är en viktig del som också skapar utrymme för lagkapten Johan Samuelsson.

– Det är väldigt skönt att ha Joel med. En sån lagkamrat som bidrar på det sättet kommunikativt och kastar in ved i brasan hela tiden är väldigt stor hjälpt för mig som lagkapten, säger Samuelsson om Kanebjörk.

För oss som sett landslaget på plats så är det inte ovanligt att se en väldigt aktiv Kanebjörk på bänken. Kanske framförallt i aktivitet mot de andra femmorna. Han både hörs och syns när där han går framför de svenska spelar.

– Mycket av min tid ägnas åt att kolla av status på laget just nu. Vad vi har för typ av byten, om vi har bra stäm så ska vi behålla det, har vi en dipp så måste bryta det och detta är något jag funderar mycket på. Jag är lika involverad i de andra formationerna som min egen. Men det är också en avvägning det där. Som matchen mot Norge inför tredje perioden. Man hade kunnat gå hårt in i diskussion om detaljer men det är bara onödigt och kan få negativ effekt. Det här handlar också om att göra avvägningar när saker ska göras och vad som ska lyftas. Hade det varit skarpt motstånd, då kanske jag tagit mig en annan roll i det läget.

Det blir ett långt samtal med Joel i lobbyn på Hotel Monika. Att prata grupppsykologi och välmående för prestation är ett ämne vi båda verkar fundera mycket kring. Tydligt är att Joel har ett lugn och trygghet i rollen, han vet vad han ska bidra och hur han ska göra det.

– Det har inte alltid varit såhär. När jag var yngre så var jag en mer teknisk spelare som utmanar och går på avslut men på senare år har jag blivit mer av en spelar som premierar laget. Det är naturligt för mig som person att ha den här rollen. Jag tycker om att se hur människa och hjärna fungerar och hur man kan skapa motivation från ingenting och kommunikation om att få med folk på tåget. Vi vinner inte matcher på att skjuta snyggt eller dribbla snabb, vi vinner när vi får träff på närvaro och intensitet.

Med den här tydliga rollen skapas också en förväntan att det är du som ska bidra med detta. Är det något du känner av och hur hanterar du det? 

– Jag får mycket motivation av den feedback jag får. Det skapar energi till mig av se välmående i gruppen. För mig handlar det mycket om att när en match kommer upp i tempo så sker det här naturligt för mig. Det blir inget jag tänker på att nu ska agera på ett visst sett utan det är en del i hur jag spelar. Det är inga förutbestämts ritualer eller att jag alltid vid ett visst tillfälle ska bidra på ett visst sätt utan jag gör det som jag tror behövs. Min känsla är att jag har god förståelse av att läsa av individer och hur gruppen mår. Sen handlar det väl också om en trygghet i min egen prestation. Blir det tuffa matcher så vet jag att jag kommer spela bra och då kan jag också bidra fullt ut till gruppen.

Det är med trygghet jag avslutar intervjun och skulle det bli tufft mot Finland så känner jag mig trygg av att ha Joel Kanebjörk på banan. Det visade de inte minst under EFT när 500-kilos femman spelade 3-0. Kanske blir det ett drop på mittplan och ett uppspel därefter som avgör?