Innebandy vs ishockey

av Jonathan Rudman — Reporter

Av Sveriges stora lagsporter är ishockey den som liknar innebandyn mest. Båda spelas inomhus, har målvakt och fem utespelare, och tempot är högt med flygande byten. Men det finns också tydliga skillnader — speciellt utrustning, fysisk kontakt och kostnad att utöva.

Snabb-jämförelse

Vad är likt?

Sporterna delar grundläggande taktik: två backar, en center och två forwards. Femmor som roterar genom matchen, powerplay vid utvisning, intensiva slutspel där minsta misstag är avgörande. För en spelare som behärskar ishockeyns spel-DNA är innebandyn relativt lätt att börja med — och vice versa.

Många ishockeyspelare i Sverige spelar innebandy som off-ice-träning under sommaren. Det håller dem i form, tränar fottempo och spelläsning utan ishallens infrastruktur. På elitnivå är det vanligt att SHL-spelare har innebandyn som favoritbiträde-sport.

Vad är olikt?

Den största skillnaden är fysisk kontakt. Ishockeyn tillåter hårda tacklingar och spel kropp-mot-kropp som en stor del av spelets DNA — innebandyn är betydligt mer kontaktbegränsad. Det här gör innebandyn säkrare och mer tillgänglig för spelare i olika åldrar och kroppstyper.

Kostnaden för att börja är också drastiskt olika. En innebandyspelares grundutrustningkostar 500–1 500 kr. En ishockeyspelare behöver skridskor, knäskydd, axelskydd, hjälm och klubba — lätt 5 000–15 000 kr bara för att börja. Det är en av anledningarna till att innebandyn är så bred i Sverige — den är ekonomiskt tillgänglig för fler.

Och så finns infrastruktur-frågan. Innebandy spelas i vilken sporthall som helst — något varenda kommun har. Ishockey kräver en ishall, som finns i färre städer och är dyrare att underhålla. Det här ger innebandyn en geografisk fördel i Sveriges sportlandskap.