Det är inte månader sedan, snarare veckor, jag trodde att det här VM-slutspelet skulle bli en tävlan av en trio stormakter i denna unga men blomstrande idrott, men så ser det inte ut att bli. Låt mig förklara varför genom att göra ett litet hopp tillbaka i tiden.

Sverige spelade VM-finalen 2015 med ångest i kroppen. Finland var en straffmiss från Anna Jakobsson från att knipa VM-guldet och den vitblåa antagonisten i öst menade allvar. Sudden death-straffar var allt som skiljde Sverige från Finland och den nya unga generationen av finska stjärnor som My Kippelä samt syskonen Vera och Oona Kauppi visade att återväxten för lejonen var stark.

Hösten 2017 följde Schweiz upp det med att spela 4-4 i Euro Floorball tour på vårkanten. Sverige hade fått en ny fiende och när Finnkampen 2017 skulle spelas valde landslaget att spela en match mot Finland och en som att de skulle ha mött Schweiz. Respekten för det kantonuppdelade alplandet hade växt.

Sedan landade världens fyra bästa landslag i Malmö för att spela genrepsturneringen Euro Floorball tour i Skåne. Schweiz stod utan Nina Bärtschi som avslutat sin innebandykarriär på grund av ryggproblem samt sin skadade stora ledare och lagkapten, Corin Rüttiman (tillbaka nu under VM). Det innebandyvärlden fick se var ett lag med brister och ett Schweiz som både tappat tron på sig själva och sin konkurenskraft mot Sverige. Ett bottennapp för att summera det hela enkelt och Sverige kliver in i den här VM-turneringen med vetskap av att vill det glada landslaget slå Schweiz enkelt – så kan de göra det.

Mot Tjeckien blev Sverige varse om något helt annat. Schemaenligt kunde den första perioden rubriceras som kattens lek med råttan, men då Andreas Lundmarks landslag fick för mycket medvind – gick seglen på båten sönder. Sverige blev nonchalant och började spela gladinnebandy i en stund av allvar och det tackade Tjeckien för och spelade ut Sverige under mittperioden. Tjeckien fick då svaret de drömde om inför VM – har de en bra dag samtidigt som Sverige tog för lätt på uppgiften så kunde de matcha Sverige.

På söndagen var det dags för den stora drabbningen. Innebandyns gigantnationer och världsledande länder skulle mötas i en sista match, en repris på VM-finalen från 2015 – och mest troligt en försmak på vad vi har att vänta klockan 17.00 den 9 december i TV12, nämligen VM-finalen.

Sverige spelade då en av de mest kompletta innebandyperioderna jag har skådat. Alla frågetecken rätades ut och blev en punkt följt av ett långt streck ovanför !

De finska lejonen såg ut som kattungar efter att de på nära avstånd hört ljudet från en kastrull träffat ett hårt golv intill dem. Sverige fick testa sitt starkaste vapen och kunde få svaret att om tempot skruvades upp till överljusfart så blev Finlands passningskvalitet extremt undermålig.

Finland har sedan dess samlat krafterna i en månad, laddat upp för VM i Dubai-värmen och nu måste de bevisa sig. Sverige kommer att vinna det här VM:et, men det enda som kan hota Sverige är att de finska utskällda kattungarna förvandlas till brölande och blodtörstiga lejon. Frågan är om ens det räcker – så bra är Sverige.

Andreas Lundmark strävar efter att Sverige ska göra sitt bästa VM någonsin – och han har truppen för att leverera det dessutom.