Yngst i den svenska VM-truppen i Prag är backen Markus Jonsson. Vi möter en avslappad Jonsson på spelarhotellet i Prag i en intervju om resan från Nykvarn, till att bli kompisvärvad till Växjö för att sedan växla upp och stegvis bli en VM-spelare. Men låt oss börja i vem som är starkast mellan Markus och hans pappa Stefan Jonsson.

— Jag tror jag slår honom nu. Men jag vet inte om jag vill sticka ut och säga det. Han körde ju Ironman i Kalmar för några år sedan och då var han ju ett fysmonster även om han är över 50. Han hade galen form då men nu har han trappat ner lite, säger Jonsson.

Kör ni ihop och tävlar?

— Han älskar ju att träna och när jag är hemma så brukar vi köra tillsammans. Chins är ju en sådan grej som han varit galet stark i, men jag tror jag slår honom nu. Mitt rekord ligger väl på 25 typ.

Starkare än pappa Stefan Jonsson alltså som spelat ishockey i Södertälje och landslaget. Ishockey hade det även kunnat bli för Markus Jonsson som tidigt fick ta beslut om vilket sport han skulle lägga mest tid på.

— Jag spelade innebandy, fotboll och ishockey när jag var liten. Men jag fick välja ganska tidigt i kanske tolv års ålder och då blev det innebandyn. Jag började ju med innebandy när jag var sex år tillsammans med Linus Dahlström i Nykvarn. Det är liksom innebandy man håller på med i Nykvarn. När jag blev tvungen att välja så var innebandyn roligare helt enkelt.

Får du några hockeytips av pappa Stefan?

— Nja, alltså vi snackar ju och så och han kommer med lite tips. Han hävdar att han hade samma spelstil som mig när han var ung men att han sedan fick bli en mer destruktiv back som kämpade i sarghörnen.

Efter att spelat framgångsrik ungdomsinnebandy i Nykvarn värvades Markus Jonsson till Växjö när han fortfarande hade ett år kvar på gymnasiet. En värvning som av Växjös tränare Niklas Nordén beskrivits som en ”kompisvärvning”.

— Ja men så är det ju. De ville ha Valle (Valdemar Ahlroth) och han är ju en av mina bästa vänner, en barndomsvän. Han ville inte flytta själv så Växjö började kolla efter om det fanns någon vettig som kunde flytta med. De kollade när vi spelade SDF-SM och gillade vad de såg och jag fick flytta med.

Ett modigt beslut att flytta?

— Ja så här i efterhand var det väl lite väl offensivt. Men det blev ju jättebra även om det egentligen var lite väl tidigt.

Efter att flyttat till Växjö gick det snabbt för Jonsson. Första året som skulle vara ”se och lära” som en sjundeback byttes snabbt till en backplats på två femmor och utvecklingskurvan blev spikrakt uppåt.

—· Det gick rätt upp direkt. Jag fick mycket förtroende från Niklas och fick även spela lite powerplay redan första året. Det gick väldigt fort där.

Det var 2013 som Jonsson värvades till Växjö. Sedan dess har utvecklingskurvan fortsatt uppåt.

— Det har verkligen varit steg för steg. Jag har ökat poängmässigt varje säsong och jobbat på hårt i gymet. Nu är jag lagkapten i laget och har stort ansvar. Jag har verkligen tagit steg varje säsong i lagom takt.

Hur stor del har Niklas Nordén i utvecklingen?

— Jättemycket. Han trodde på mig från början och redan när jag var 18 fick jag förtroendet på två femmor. Han har alltid velat att jag ska spela mitt spel och våga spela offensivt. Han har verkligen hjälpt jättemycket.

Det är inte bara på planen som Jonsson utvecklats. En stor del har skett på gymet då den tunna U19-landslagsspelaren gått och blivit VM-spelare. A-landslagsdebuten gjordes i VM-kvalet 2016 och det var först då som tanken om en landslagsplats väcktes på allvar.

— Jag kommer ihåg när Niklas ringde och sa att jag skulle med på kvalet där 2016. Det kändes så långt bort då och väldigt konstigt. Jag hade inte en tanke på att jag kunde bli uttagen men efter det så blev det en tydligare motivation att komma med fler gånger. Jag har lagt jättemycket tid själv för att ta mig hit, framförallt i gymet men också i arenan. Jämför man mina fysvärden nu och för några år sedan är det jätteskillnad. Jag måste ha den här fysiken för att klara av att spela på internationell nivå.

23-årige Jonsson är yngst och VM-debutant. Han är också en försmak av de bärande spelarna som ska ta över när de äldre väljer att sluta. En roll som Jonsson redan börjat blicka mot.

— Jag hoppas ju att man blir kvar här nu. Man började fundera lite mer under VM-lägret och nu på plats att man känner att här vill man vara länge framöver. Jag vill ta över efter de ledande spelarna. Jag hör hur de pratar och leder laget och det är en kultur jag vill bära vidare framöver. Jag ser och lär.

Det är dock inte bara se och lära. Mot Finland var Jonsson vid sidan om hela matchen men mot både Norge och Danmark fick han speltid och gjorde även sitt första landslagsmål.

— Det är grymt att vara här. Det var en mäktig känsla att kliva in i första matchen och man vill bara ha mer. Det är frustrerande att sitta vid sidan om en sådan match och det är ett enormt sug av att spela. Jag gillar VM-bubblan, det är en skön känsla att vara i.

Känsla är något som är viktigt inför match. Jonsson tillhör kategorin av spelare som har ritualer inför varje match. Det är mer i klubblaget än vad han gör under VM. Lägg dock märke till ett par saker inför kommande matcher.

— Vissa övningar ska jag alltid vara först i och efter vissa övningar måste jag gå till målet för att slå bollen i sidan av målen och sedan ticka några gånger uppepå klubban. Men det tydligaste jag kör även här i VM är att jag efter uppvärmningen tar några bollar och går till mittcirkeln. Där lyfter jag mot målen och försöker lägga bollen uppepå nätet. Som tur är behöver jag inte få den att lägga sig där för att jag ska kunna gå. Det hade blivit jobbigt.

Samtalet med Jonsson blir långt, det är en trevlig spelare att snacka med och det märks varför han är så uppskattad i Växjö. Han är social, bjuder på ett leende och enkel att prata med. Innan vi avslutar så får han chansen om det är något han vill tillägga och direkt kommer tiden i Nykvarn fram.

— Ledarstaben vi hade i Nykvarn har betytt väldigt mycket för mig. De fixade jäkligt mycket för oss och det var de som gjorde att vi fick så bra sammanhållning och åka på en massa cuper och resor. Det gjorde innebandy väldigt roligt. Framförallt var det Lasse Bröms, Formholz tillsammans med Jörgen Karlsson och Malin som fixade allt. De har man mycket att tack, avslutar Jonsson.