Jönköping/Hovslätts tränare, Johan Svensson.

Varför har just ni tagit er till Innebandyfesten?

– Det är ganska svårt att peka på något exakt med tanke på hur lite tid vi haft tillsammans utöver Steg 1 och Regionslutspelet. Men överlag så tycker jag att vi gjort jämna matcher som grupp. Ingen femma har varit överdrivet bättre eller sämre än någon annan. Vi har två stabila målvakter med olika stilar, som båda har visat att de pallar trycket. Jag tror i grunden att vår grupp är väldigt stark och att det har tagit oss till Uppsala.

Vilka styrkor har ni som lag som ni kommer visa upp?

– Om jag hade fått frågan efter Steg 1, så hade jag sagt att det var för att vi har en riktigt vass spets med flera spelare som kan kliva fram och avgöra matcher. Men efter regionslutspelet så känns det som att vår trupp verkligen är styrkan. Vi använde samtliga spelare både i gruppspelet och i slutspelet, något som jag helt ärligt inte trodde att vi skulle kunna göra på förhand. Tjejerna har visat en otroligt inställning, både på och utanför plan.

Hur ser ni på konkurrensen från de andra lagen?

– Självklart är det namnkunniga lag som tagit sig vidare genom att slå ut andra namnkunniga lag. Men vårt fokus ligger ”tråkigt” nog på oss själva. Stirrar man sig blind på motståndarna glömmer man bort sitt eget, klassiskt misstag som man lätt gör när man möter så bra lag som vi kommer att stöta på nu.

Är det någon spelare som är värd att titta lite extra på?

– Självklart skulle jag vilja rabbla upp hela laget och peka ut detaljer hos varje spelare som är intressanta, men jag tycker att en sån som Cajsa Elm förtjänar att nämnas. Hon är en smart center som är väldigt lugn och naturlig med bollen. En stark bolltalang med bra blick för spelet och stort hjärta för laget.

Ser du att innebandyn i just er klass har gått åt något speciellt håll den här säsongen?

– Vi har mött väldigt blandat motstånd på vägen till Innebandyfesten. De lagen som haft bäst spelare individuellt har i mina ögon spelat den tråkigaste innebandyn. Mycket långbollar, avslut ifrån kanterna och sällan några direkta uppspel. Jag tycker att det är synd, för det är lite som att ”tänket” där har varit att låta ett par enstaka spelare göra allt.

-Sen har vi stött på riktiga lagmaskiner med en stark och fysisk defensiv som spelat sig ur press och försökt bygga upp ett stabilt uppställt spel. Jag hoppas att vi är påväg mot en välspelad innebandy med större kreativitet i anfallsspelet. Talangen och känslan finns bevisligen där, men jag tror att för många tränare ser mer till spets än vad man ser till laget som helhet.